Jag gillar verkligen inte att behöva ha en åsikt som går på tvärsen med vad som förordas från Socialstyrelsen. Men vad det gäller samsovning har jag det. Jag kan inte råda någon att samsova rakt av och jag går med på att säga att Socialstyrelsens råd för att undvika plötslig spädbarnsdöd bland annat är att inte sov med spädbarnet i vuxensängen.
Men jag vet att andra länders myndigheter inte dragit samma slutsatser om samsovning grundat på samma studier. Svenska Socialstyrelsen har tidigare varit skeptiska till samsovning och den här studie som kom under 2013 verkar vara den som ligger bakom de hårdare råden. Studien som blev hårt kritiserad från flera håll. Läs gärna Unicefs kommentarer på studien och här en annan väl underbyggd kommentar.
Jag har läst mycket forskning kring just samsovning under det dryga decennium som gått sedan jag först själv hade ett spädbarn, som inte alls var intresserat av att sova i vaggan som styvfarfar snickrat. Då var inställningen från myndigheterna inte avskräckande, men väl omgivningens åsikter.
Jag har nog skrivit det förut; det går att snabbt avgöra om forskaren vill visa att samsovning är ofarligt, eller om den vill visa att det är en potentiell livsfara för barnet. Hur datat har strukturerats skiljer sig nämligen. Vill man visa att samsovning är farligt, så är det nämligen inga problem. För ett litet spädbarn kan en vuxensäng (och än mer omedelbart en soffa), med vuxna, eller ännu värre syskon förvandlas till en potentiell dödsfälla med ganska enkla medel. Om man sover i en soffa, så är vi redan där! Om ett spädbarn sover med ett barn, så är vi där. Sedan kan man sova trångt, låta en vuxen vara ovetande om barnet, ha druckit alkohol, redan något glas vin räcker, ta mediciner som ändrar sömnen, ha ett tjockt täcke, röka, vara extremt utmattad, feberyra, ha springor och glipor för barnet att fastna i, eller ja, som ni ser så kan man få sängen att bli livsfarlig på många sätt.
Vill man visa att samsovning är ofarligt, så utformar man sin studie så att man särar på riskbeteendena och de vuxna som klarar av att navigera runt de saker som gör dem farliga sovpartners för sin bebis. Har men en tillräckligt stor, fast säng, med egentligen inget täcke på bebisen och bara ett lätt på sig själv, är medveten om bebisen när man somnar och inte påverkat sig själv olämpligt på kemisk väg (och ett par andra saker), så är man enligt studierna en alldeles utmärkt sovpartner.
Jag tror att svenska myndigheter är rädda att säga att samsovning är inte ofarligt eller farligt. Det är som resten av livet, förknippat med både glädje, hälsosamma effekter och med risker. Vilka som överväger? Det beror på hur du gör det.
Ska jag vara ännu övertydligare. Det är nyttigt att promenera, vi människor har gjort det sedan tidernas begynnelse (eller snarare sedan vi började gå på två ben). Vi mår bra av att gå. Men om du är onykter, går på olämpliga platser, tex tågspår, mitt på motorvägen eller prompt ska knata upp på Everest, då finns det en risk att ditt promenerande tar livet av dig.
Skorpor och Smulor 